Chat with us, powered by LiveChat

Category Archives: Färgstenar

Blast of colour

coctailringarDessa roliga ringar som jag ritade upp igår och kallar Blast of colour har jag själv gått och blivit lite smått förälskad i. Tror jag ska göra ordning en till mig själv men kan inte riktigt bestämma mig för vilken, den med rosa turmalin i 18 k vitguld eller den med lila ametist i 18 k roséguld

Både rosa och lila är två färger som jag tycker mycket om vilket gör att valet blir extra svårt!

Vilken hade ni valt?

Vet ni förresten vad denna typ av slipning av ädelstenar kallas?

Cabochonslipning och denna kan ni läsa mer om HÄR!

Grön beryll – en smyckesten!

Minns ni min ring Bright green vilken finns i min webshop och som jag även tidigare lagt upp här i min smyckesblogg?

 

Bright green, ring med en naturlig beryll från Brasilien som har en sällsynt grönaktigt gul färg. Stenen väger 8.55 ct.

Detta är en unik sten och därav ett unikt smycke som bara tillverkas i ett exemplar.

Här följer lite mer information om denna ädelsten.

 

Varför finns det något som heter grön beryll när smaragd är en grön ädelsten som också består av mineralet beryll?

Som jag tidigare har skrivit om här i min smyckesblogg så består ädelstenar av olika mineraler som förorenats.

Grön Beryll är inte detsamma som smaragd!

Medan smaragden får sin färg av krom så får grön beryll sin färg av vanadin. Vanadinet skapar en färg som är mycket ljusare och mer pastellartad än hos smaragder. Den gröna beryllen förekommer också i form av större och klarare kristaller än smaragd. Smaragden är en ganska känslig sten då de ofta har många inneslutningar/sprickor vilket inte den gröna beryllen har vilket gör den mer tålig.

På grund av sin helt annorlunda färg är den gröna beryllen ingen direkt konkurrent till smaragder, istället uppskattas den för sina egna egenskaper – en klarhet, hållbarhet och storlek som gör den passande för ädelstensslipare att experimentera med.

Fasettslipade stenar går att hitta i många unika designslipningar, alla uppvisande den distinkta pastellgröna färg och närmast krispiga lyster som kännetecknar grön beryll.

Vill du läsa mer om några av den gröna beryllens ädelstens syskon så finner du dem på följande länkar:
 
 
 

Hur avgör man om en sten är äkta eller ej?

Har fått en fråga av en läsare som jag bett Johannes Orstadius att svara på. Johannes är mycket kunnig när det gäller ädelstenar och skriver bland annat i vår branschtidning kring ämnet.

Har ni själva någon fråga som handlar om ädelstenar, smycken, metaller eller annat som ni undrar över så tveka inte att skriva en kommentar här i min smyckesblogg eller maila mig på jenny@fors.org

Jag ser alltid till att ge er svar själv eller kontakta någon kunnig inom det område som er fråga berör.  

Fråga:

Hejsan,

Jag undrar hur man avgör om en sten är äkta eller ej. Hur ser man på ex rubiner,smaragder och safirer? Och vad betyder det att en sten är zirkon?

Mvh Lilo

Svar:

Hej Lilo!

Ädelstenar är exempel på olika mineral – olika stensorter. De vita kornen i en bit granit heter kvarts. Om de vita kornen hade varit genomskinliga hade de varit en ädelsten – närmare bestämt bergskristall. 

En ädelsten är helt enkelt en bit sten som råkar vara vacker, motståndskraftig och sällsynt. 

På samma sätt som att bergskristall består av mineralet kvarts så är smaragd, safir och rubin också olika mineral. Smaragd består av mineralet beryll, grön blir den genom föroreningar vilka ger mineralet färg. Tänk så vacker en förorening kan vara! Morganit, den rosa sten som Jenny gjort Rosa drömmar samt andra fina smycken av, är en beryll som färgats rosa av andra föroreningar. Denna sten kallas därför av många för rosa smaragd – smaragd och morganit är alltså i grunden samma sak.

Faktum är att det är precis samma sak med safir och rubin. Rubin och safir består båda två av mineralet korund, det är bara olika föroreningar som gjort att de fått olika färger. Röd korund går under namnet rubin och alla andra färger av korund kallas safir.

Att se skillnad på ädelstenar som består av två olika mineral är lätt – de består av helt olika kemiska föreningar. 

Det lättaste sättet är oftast att använda en så kallad refraktometer. Det är ett verktyg som mäter hur bra en ädelsten bryter ljuset. Eftersom olika mineral bryter ljuset olika bra så kan man ofta på direkten se vilket mineral det handlar om. Vad gäller rubin och safir – som består av samma mineral – räcker det med att helt enkelt kika på färgen. 

När man börjar tala om imitationer, i synnerhet syntetiska ädelstenar, blir det genast svårare. Att en ädelsten är syntetisk betyder att den består av samma mineral som om den hade varit naturlig – enda skillnaden är att den växt i laboratorium eller fabriker. Den består alltså av samma sak som sin naturliga motsvarighet och delar därmed dess egenskaper – inklusive ljusbrytningsförmåga. För att skilja en naturlig från en syntetisk ädelsten krävs oftast en undersökning i mikroskop och ett vant öga. Det man tittar efter är oftast karakteristiska orenheter – inneslutningar – i stenen. Naturen har en fantastisk förmåga att ge upphov till variationer hos ädelstenar – variationer i färgfördelning såväl som i inneslutningars utseende – som människan fortfarande inte helt kan efterlikna. 

Mitt bästa tips för att som icke-gemmolog undvika imitationer är att hålla sig borta från kristallklara och oförklarligt billiga stenar. Tänk även på att det är lätt att lura någon som man vet att man bara kommer träffa en gång vilket gör att de risker du tar vid exempelvis köp av ädelstenar utomlands är stora när du inte är kunnig inom området.

Zirkon är en av ädelstensvärldens värsta luringar.

Det många syftar på är en sten med det egentliga namnet cubic zirconia när de säger zirkon, cubic zirconia är en av de mest utspridda ädelstensimitationerna och finns i många smycken världen över. Cubic zirconia är inte på något vis naturlig och produceras i stora fabriker till mycket låg kostnad. Den ser till en början för det otränade ögat ut som en diamant men kommer efter en tids användning att bli nött och därav tappa all likhet med dess förlaga.

Anledningen till att cubic zirconia är en luring är att det finns en äkta, vacker och ibland mycket värdefull ädelsten vars riktiga namn är zirkon. Det är en gammal ädelsten som bland annat nämns flera gånger i bibeln och andra antika skrifter. Denna ädelsten – som enligt min personliga åsikt är en av världens vackraste tack vare att dess dispersion (”eld”) överstiger diamantens – har fått stå i skymundan på grund av att den så ofta sammanblandas med den konstgjorda cubic zirconia. Ett problem som inte blir mindre när till och med expediter i guldsmedskedjebutiker felaktigt kallar cubic zirconia för zirkon.

Ett extraordinärt exempel på en äkta zirkon råkar finnas så nära som i Jennys smycke ’Three Dimension’. 

Hoppas du tycker att du fått svar på dina frågor! 

Johannes Orstadius

Färgbomb

Idag är det grått och trist väder ute men här hos mig sprakar färgerna ikapp med varandra. Detta vill jag självklart dela med mig av till er här i min smyckesblogg!

På bilden ser ni ametister (lila) rubiner (rosa) samt äkta zirkoner (blå). 

I ett land som Sverige där halva året är grått eller svart vitt så behöver vi färger som piggar upp oss!

Dom lila stenarna kan ni se i ringarna family som finns i min webshop bland massor med andra smycken!

Topas



Kalla Fakta Topas
 
Kemisk formel: Al2SiO4(F,OH)2
Densitet: 3,49 – 3,57
Vanliga Fyndorter: Världen över.
Vanliga Behandlingar: Upphettning, bestrålning, ytbehandling
Kristallsystem: Ortorombiska
Brytningsindex: 1,606 – 1,638
Dubbelbrytande/Enkelbrytande: Dubbelbrytande
Birefringrance: 0,010
Transparens: Transparent till opak
Upptäckt år: Känd sedan antiken
Färg: Färglös och en mängd varierande pastellnyanser
Streckfärg: Vit
Hårdhet: 8
Brott: Mussligt
Glans: Glasglans


De flesta som någon gång hört talas om Topas förknippar denna ädelsten med färgen gul, men rent gul är en mycket sällsynt färg på topaser.

Varför förknippas den då med färgen?

Svaret kan sökas i topasens besynnerliga historia, att citrin under en tid ofta felaktigt kallades för topas. Men detta gällde inte enbart citrin, under medeltiden var det vanligt att alla gula stenar kallades topas.

Moraliskt tveksam marknadsföring är inte det moderna samhällets påfund. En av de minst värdefulla smyckestenarna, rökkvarts, kallades länge röktopas i ett försök att få den att låta mer exklusiv. Detta trots att kvarts och topas är två olika stensorter med helt skild kemisk sammansättning.

Det finns två teorier om varifrån ordet topas kommer.

Ett alternativ är från en ö i Röda havet som av grekerna kallades Topazios, men topas skulle även kunna vara inspirerat av ordet för eld i det fornindiska språket sanskrit

Det vi idag kallar topas var en känd ädelsten även under antiken. För grekerna symboliserade topasen styrka medan romarna trodde att stenen förbättrade synen och egyptierna använde den som amulett för att skydda sig mot skador. – tapas. sammansättning.

Topas är en god smyckesten

Med en hårdhet 8 på Moh’s hårdhetsskala är topas bland de hårdaste stenarna i världen, däremot är den något känslig för stötar. Topaskristaller är ofta vackert formade när de växer i berget och har inte sällan en kristallklar kvalitet. När topaskristallerna sedan slipas och poleras får de en närmast krispig lyster.Topas hittas över hela världen, färglös topas är faktiskt en av våra vanligaste ädelstenar. Med de rätta förhållandena i berggrunden kan kristallerna växa sig enorma. Skillnaderna i sällsynthet mellan färglösa topaser och naturligt rosa, gula eller blå topaser är emellertid mycket stora.Färglösa eller blekt tonade topaser kan behandlas med kombinerad värme och radioaktiv strålning för att erhålla den topasvariant som är mest känd idag – den blå topasen.Blå topas påträffas ibland i naturen, skapad av de minimala mängder radioaktiv strålning som förekommer naturligt i berggrunden. Dessa naturligt blå topaser har bland annat påträffats i Ryssland, Nigeria och Australien. Även naturligt ljust gröna topaser kan få sin färg på detta vis, och tydligt gröna topaser är minst lika sällsynta som blå.Det upptäcktes tidigt att gul topas kan värmebehandlas för att få en rosaaktig färg. Men gula topaser i sig är inte längre särskilt vanliga. De förekommer bland annat på Sri Lanka och i Brasilien. Den gula färgen är vanligen utblandad med andra färgtoner såsom brunt eller orange.Vid ryska Uralbergens ädelstensfyndigheter, under tsarernas tid en industri som sprudlade av liv och pengar men av vilken det nu blott återstår en skugga, har rent citrongula topaser hittats.

 Imperial Topas – den mest värdefulla

Medan de färglösa topaserna som hittas runtom i världen kan anta enorma proportioner är det ovanligt att hitta fasetterade smyckestenar från Ouro Preto med en vikt över en carat. Imperials som väger mer än tre carat är sällsynta, och stenar över fem carat är samlarobjekt med ansenligt värde och investeringspotential.

Den värdefullaste varianten av topas är så kallad imperial. Namnet kommer av att varianten först påträffades i Ryssland och tillägnades den ryska tsaren. Men de ryska fyndigheterna i Ural är praktiskt taget uttömda och sedan många år är Ouro Preto i den brasilianska regionen Minas Gerais den mest berömda fyndorten. Imperialtopaser från Ouro Preto har en färg med drag av gult, brunt, orange, rosa och, i mycket sällsynta fall, en kraftig rosa som benämns röd. Oftast blandas dessa färger och bildar tillsammans en sherry-lik nyans, i bästa fall med rosa inslag.

Senare fynd, bland annat i Katlang, Pakistan har väckt en het debatt om vad som ska få benämnas imperial. Vissa anser att bara de klassiska stenarna från Ouro Preto och Uralbergen, med korrekt färg, ska få benämnas imperial medan andra menar att en blandning av de rätta nyanserna räcker för att kvalificera en topas för titeln.Topaser med en naturlig, mörkare rosa färg kallas röda. Det kan tyckas underligt, men har sin förklaring i att topas generellt har svårt för att anta intensiva färger. Röda topaser från Ouro Preto är kanske de allra värdefullaste topaserna, med priser på flera tusen dollar per carat.

Äkta eller oäkta?

En smyckesten med namnet mystic topaz är vitt utbredd på handelsplatser där billiga ädelstenar säljs. Det är en sten som rymmer alla regnbågens färger i samma sten.

Färgen är emellertid inte på något vis naturlig. Färgen kommer istället av att man ytbehandlat färglös topas. I många fall är mystic topaz inte ens topas som ytbehandlats, utan bergkristall eller glas.

I skuggan av alla de onaturligt klarblå topaserna och intensivt orangebruna ”imperials” som båda fått sin färg av strålbehandlingar, verkar de naturliga topaserna i viss mån fallit i glömska. De obehandlade topaserna med sina ljuvliga pastellnyanser av gult, grönt, blått och rosa är unika i ädelstensvärlden. De vackert kalla färgerna och den kristallklara kvalitén skapar en annorlunda smyckesten, med stark och närmast krispig lyster.

Varken dessa ädelstenar eller de verkliga imperials från Ouro Preto är värda att ligga i skymundan bakom sina behandlade syskon.

Ännu väntar de naturliga topaserna på den come-back de så väl är värda.

Morganit

Kalla fakta om Morganit

Kemisk formel: Be3Al2Si6O18

Densitet: 2,63 – 2,92

Vanliga Fyndorter: Madagaskar, Brasilian, Mozambique, USA, Pakistan

Vanliga Behandlingar: Värme, bestrålning eller båda.

Kristallsystem: Hexagonala

Brytningsindex: 1,561 – 1,602

Dubbelbrytande/Enkelbrytande: Dubbelbrytande

Birefringrance: 0,004 – 0,007

Transparens: Transparent till opak

Upptäckt år: Känd sedan antiken

Färg: Rosa – gulaktigt rosa

Spårämnen: Mangan

Streckfärg: Vit

Hårdhet: 7,5 – 8

Brott: Mussligt

Glans: Glasglans j

Smältpunkt: 1410  ?C

Historik

De flesta människor har hört talas om smaragden och akvamarinen. Dessa två av våra mest välkända smyckestenar har prytt och fascinerat oss under lång tid.

På många sätt är de varandras motsatser: akvamariner är inte sällan kristallklara, medan inneslutningar i hög grad är accepterade hos smaragder. Varje kristallklar smaragd är något av en sensation. Eller imitation.

En kemisk undersökning skulle emellertid visa att dessa två ädelstenar i grunden är samma sak. De är båda uppbyggda av ett mineral, vid namn beryll.

Ren beryll, utan några föroreningar, är färglös och kallas för goshenit. Genom att små mängder föroreningar tränger in i kristallstrukturen skapas olika färger.

Beryll förorenat av krom antar en grön färg och kallas smaragd. Järnföroreningar ger antingen upphov till heliodorens gula färg eller akvamarinens blå.

Beryll kan även färgas rosa, denna rosa varianten kallas Morganit.

År 1911 gav Tiffany & co’s uppmärksammade gemmolog George F. Kunz denna rosa beryllvariant namnet Morganit efter en rik och känd bankir i New York, JP Morgan. Morganitens ofta subtila, vackra laxrosa färg, dess ofta lika slående klarhet och det faktum att den till skillnad från exempelvis rosa safir ofta förekommer i exemplar stora nog för hängen och djärva kreationer har därefter gjort morganiten till en uppskattad och relativt välkänd ädelsten.

Oftast nämns Brasilien som den klassiska fyndorten för Morganiten. Utan tvekan har Brasilien under många år producerat ett stort antal fynd av morganiter med god kvalitet, färg och storlek . Brasilien utgör dock inte den tidigaste betydelsefulla fyndorten.

I en arkiverad New York Times-artikel från 1911, mer exakt från dagen efter att den rosa beryllens nya namn offentliggjorts berättar G. F. Kunz om fyndigheter av utmärkt kvalité på Madagaskar.

Fortfarande hittas många fina kristaller, ibland av exceptionell storlek och färg, på Madagaskar.

En annan traditionell Morganit fyndort finns i Pala, San Diego County i Kalifornien. I Pala hittades tidigt vackra morganiter tillsammans med bland annat kunzit och turmalin. Även Maine i USA har producerat nämnvärda exemplar såsom ”The Rose of Maine”, en uppmärksammad morganit kristall från Bennet Quarry i Buckfield med en vikt på 23 kilogram.

Flera av de viktigaste nya Morganit fyndigheterna har skett i Afghanistan och Pakistan. Dessa länders berggrund gömmer rika skatter, inte bara av Morganit utan ett stort antal andra ädelstenar som dessutom ofta uppträder i magnifika kristaller.

Den största kända fasettslipade morganiten har sitt ursprung på Madagaskar och väger 598,7 carat. Juvelen ligger nu på British Museum, likt en symbol för att Madagaskar trots nya förekomster i Moçambique, Pakistan, Afghanistan och andra platser på jorden förblir för morganiten vad Burma är för rubinen.

Då Morganiten nästan alltid uppvisar perfekt klarhet betyder slipning och polering praktiskt taget allt för stenens skönhet. Även om stenen har en intensiv färg så kan en dåligt utförd slipning närmast radera stenens skönhet.

En artistisk design och väl utfört hantverk höjer samt förvandlar morganiten till en speciell och utomordentligt vacker smyckesten!

Rosa drömmar – Ring i 18 k vitguld med Morganit och briljantsliapde diamanter (Kvalité Tw,vs)

Smaragd

Namnet smaragd härrör möjligen från det semitiska ordet izmargad, som betyder grön, sedan genom grekiskans smaragdos och latinets smaragdus.

Smaragd är en sten som symboliserar varaktig kärlek, och sägs bringa sin bärare klarhet, visdom och förnuft. Liksom smaragd är en symbol för våren och dess spirande grönska står den också för hopp.

Smaragden har allt sedan Cleopatras tid varit en ädelsten som prisats högt för sin unika färg och sällsynthet. I över ett och ett halvt millennium var Cleopatras berömda smaragdgruvor den enda källan, kontrollerade först av egyptierna, sedan romarna och därefter turkarna.

Detta var emellertid innan spanjorerna utforskade Sydamerika. 1558 upptäckte spanjorerna en fyndighet i Muzo, Colombia. Smaragderna de fann där var av häpnadsväckande kvalitet, och många av de vackra exemplar som skickades tillbaka till Europa fann sina hem i kungligheternas juvelsamlingar.

Än i våra dagar står de Colombianska gruvorna starka i konkurrensen om det gröna guldet.

Flera utmanare finns icke desto mindre. Zambia producerar stora mängder smaragder, men mycket få av stenarna kan konkurrera med de colombianska. Även i Brasilien bryts stora mängder smaragd, men trots att de brasilianska smaragderna ofta har en djup färg är det sällsynta att finna stenar med bra klarhet.

Det finns två platser i världen som på allvar utmanat Colombia när det gäller kvalitet.

Panjshir i Afghanistan har länge varit relativt okänt för ädelstensvärlden, och det sägs att de finaste smaragderna därifrån diskret har köpts upp av colombianska handlare, som väl i Colombia sålt stenarna som colombianska smaragder av absolut högsta kvalitet. En historia som är långt ifrån belagd, men som ändå säger något om kvaliteten hos stenarna som har hittats i Afghanistan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den legendariska Sandawanagruvan i Zimbabwe, som upptäcktes år 1956, producerade i ett par decennier smaragder med en kvalitet vars like världen sällan skådat. Stenarna hade en extremt hög koncentration av krom, grundämnet som ger smaragden dess gröna färg, kombinerat med en sådan exceptionell kvalitet att de flesta stenar inte ens behövde oljebehandlas. De finaste smaragderna från Sandawana kunde säljas för långt över 50 000 dollar per carat.

Sedan ett antal decennier har gruvan bara en sporadisk till obefintlig produktion, men mycket talar för att orsaken mer har att göra med Zimbabwes politiska läge än att gruvan verkligen har sinat. Fortfarande finns hopp om att den legendariska gruvan i framtiden återigen kan väckas till liv.

Längs stenstranden vid en vacker norsk sjö, blott någon timmes bilväg norr om Oslo, gömmer det vattenslipade gruset något förbluffande. Här, vid Byrud gård nära Minnesund, ligger norra Europas enda smaragdfyndighet.

Efter att ha betalat markägarna några tior kan man tillbringa en dag på stranden, bada, klättra uppför rasmassorna som vällt ner från gruvöppningarna högre upp på strandsluttningen och sila strandgruset mellan fingrarna. Då och då blinkar en grön, genomskinlig smaragdkristall till.

 Fastän smaragder är relativt känsliga för tryck och stötar anses de som fullvärdiga smyckestenar mycket tack vare sin hårdhet. Smaragder är också värmekänsliga. Att vissa smaragder kan ”svettas”, utsöndra små mängder vatten då de utsätts för värme, är ett faktum som förbluffat folk sedan antiken.

Dessa egenskaper kommer förmodligen av att inneslutningar, sprickor såväl som håligheter och fasta orenheter inuti stenen, alltid bildas då smaragdkristallen växer. Detta är också skälet till att orenheter är accepterade i högre grad i smaragder än i de flesta andra ädelstenar.

Den allra högsta kvalitetsgraden på en smaragd brukar benämnas ”oil drop”, då dessa smaragder har en lysande intensivt djupgrön färg och en klarhet lika absolut som en grön oljedroppe. Dessa ädelstenar är bland de absolut dyraste på jorden.

Helt rena smaragder, utan vare sig inneslutningar eller yttre orenheter, existerar knappt i naturen. Vanligast är en typ av inneslutningar som anses typiska för smaragder, så kallade jardins. Inneslutningarna behöver inte ha en enbart negativ inverkan på stenens skönhet, i rätt mängd kan de ge stenarna en naturlig touch samt en känsla av att blicken tycks drunkna i stenens djup.

Om inte annat kan visas bör man ta för givet att en smaragd har behandlats med olja för att osynliggöra sprickor. Detta har blivit en accepterad behandling på samma sätt som värmebehandling av safirer och rubiner.

Under 90-talet väckte en ny behandling stor uppståndelse. Det visade sig att man under en tid pressat in ett plastmaterial kallat opticon i smaragdernas sprickor istället för olja. Då detta är en betydligt mer permanent behandling ansågs det oacceptabelt, och marknaden för smaragder rasade drastiskt både i anseende och i omfattning.

Opticon-skandalen är inte det enda som påverkat smaragdhandeln. I många år utkämpades regelrätta krig kring Colombias smaragdgruvor. Ägarna till de tre största gruvområdena, La Pita, Muzo och Cosquez, har alla sina egna arméer. Rebellgrupperna har sina arméer, drogkartellerna sina, och colombianska regeringen sina styrkor. Allianser bildas och bryts, och det är svårt för omvärlden att se vem som strider mot vem, och varför. Men människor dödas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Upp till 20 000 människor beräknas ha fått sätta livet till.

Sedan ett flertal år tillbaka råder en bräcklig fred, men smaragdgruvorna är alltjämt omgärdade av taggtrådsstängsel och automatgevärsbeväpnade vakter. Den 5:e juli 2009 attackerades Victor Carranza, ägare till Muzogruvorna och även känd under titeln ”The Emerald Czar”, under en färd till en av sina ägor av okända beväpnade män. Två av mogulens livvakter dog och två skadades av skotten, en händelse som bara bekräftar att striden om det gröna guldet alltjämt sjuder.

Men trots att smaragdproduktionen i Colombia ännu ger bränsle åt stridigheter där människor mördas, och trots att smaragder fyllda med diverse kontroversiella substanser fortfarande finner sin väg ut på marknaden, så har smaragdens anseende och pris återhämtat sig. En utmärkt bekräftelse på att smaragdens skönhet, ännu 2300 år efter grundandet av Cleopatras smaragdgruvor, fortfarande inte upphört att imponera på och trollbinda oss människor.

Akvamarin

Akvamarin är en av nutidens mest välkända ädelstenar, och har i årtusenden använts som amulett, juvel och smycke.

Namnet kommer från de latinska orden aqua marina, bokstavligen ”havets vatten”.

Traditionellt förknippas akvamarin med havet, och sjöfarare trodde länge att de kunde försäkra sig om en lycklig och säker färd genom att medföra en akvamarin, den har också använts för att bota förgiftning.

Akvamarin är liksom smaragd en variant av ett mineral som kallas beryll. De har samma kemiska sammansättning, men föroreningar av olika metalljoner ger olika beryller varierande färg. Andra varianter av beryll är heliodor, den gula beryllen; goshenit, färglös beryll; morganit, rosa beryll; grön beryll, den ljusgröna varianten som skiljer sig från smaragd genom att den inte är färgad av krom; samt den mycket sällsynta bixbiten, en röd variant som enbart hittas i Utah, USA.

Samtliga beryller är väl anpassade för smycken, med en hårdhet tillräcklig även för ringar som används regelbundet.

De olika beryllvarianternas egenskaper, såsom färg, kan modifieras genom ett antal olika behandlingar.

Grönaktiga akvamariner kan värmebehandlas för att ta bort de gröna nyanserna så att endast de blå finns kvar. Den blå färgen i sig förändras dock inte.

Brasilien är en av de absolut främsta fyndplatserna för akvamarin, tillsammans med Ryssland samt vissa delar av Afrika. De ryska gruvorna vid Uralbergen är dock inte lika betydelsefulla idag med hänseende på kvantitet.

Akvamarinfyndigheter finns emellertid spridda över en stor del av jordytan, om än i små mängder på de flesta platser.

Ett område som ofta, utan egentlig grund, glöms bort då man talar om akvamarin är Pakistan. I Gilgit, norra Pakistan, har några av världens mest spektakulära akvamarinkristaller hittats, och därifrån kommer också en betydande del av den akvamarin som bryts idag.

Lika fullt har man ännu inte hittat någon fyndighet som överträffar Santa Maria i Brasilien. Därifrån har världens överlägset finaste akvamariner, med den mest intensiva blå färgen, kommit i århundraden. Dessa akvamariner är så berömda att ”Santa Maria-akvamarin” nästintill blivit ett handelsnamn för stenar med den allra intensivaste blå färgen.