Chat with us, powered by LiveChat

Granat

Granatens användning som ädelsten daterar sig troligen till bronsåldern, och har länge varit en klassisk juvel med ryktbarhet i stora delar av världen. Även Europa har funnits med på kartan då en av granatens klassiska fyndorter är Tjeckien, där man åtminstone sedan 1500-talet har haft en tradition av granatsmycken.

Det råder en viss osäkerhet kring namnets ursprung, men ordet granat tros härröra från latinets granatus, vilket betyder ungefär korn. Eller så kan det ha kommit från det mellanengelska ordet gernet, som skulle ha gett upphov till det engelska namnet för granat, garnet.

Granat brukar sägas vara en sten med starka metafysiska egenskaper, främjare av livskraft och hälsa. Den sägs också gynna kärlekslivet. Under lång tid infattade krigare granater i sköldar och svärd eftersom de sades skydda i strid samt bringa krigarna mod och förstärka deras överlevnadsinstinkt.

De granater som man oftast talar om, de som genom historien har blivit kända bland såväl kungligheter som allmänheten, är de rödaktiga granaterna. Det är också just de många syftar när de talar om granater.

Detta är emellertid inte helt sant.

Granat är egentligen ett samlingsnamn för ett antal stensorter, samt inte minst ett stort antal blandningar mellan dessa, som inte alls behöver ha de klassiska ”granatröda” färgen.

Många av de granater som förekommer i handeln är egentligen korsningar mellan två eller flera granatsorter.

Gemensamt för granaterna är dock en god hållbarhet, med motståndskraftig hårdhet och utan anmärkningsvärd sprödhet eller spaltbarhet. Ytterligare ett gemensamt drag är att granater mycket sällan behandlas.

En av de mest berömda granaterna, bortsett från de röda almanditerna och pyroperna, är demantoiden. Demantoiden är ofta svagt gulaktigt grön eller ljusgrön, men fina stenar har en intensivt smaragdgrön färg och kan vara mycket dyra. Det är också en av få ädelstenar som konkurrerar med diamant och zirkon när det gäller hög ljusbrytningsförmåga, vilket på välslipade stenar lägger en gnistrande lyster till den gröna färgen. Inte speciellt förvånande kallas demantoiden ibland granaternas konung, för har man en gång sett ett fint exemplar är det svårt att glömma.

De ryska demantoidfyndigheterna är till stor del uttömda, men mer och mer material från Namibia tar sig ut på marknaden i nuläget. Dessa stenar är vackra, men ytterst få – om ens några – har samma smaragdgröna färg som de finaste ryska. Även högkvalitativa stenar från Namibia är dock bland de dyraste granaterna.

Spessartingranat

Från Namibia kommer också de finaste spessartinerna. Spessartin

kan bli närmast lysande orange, och även om de ofta har mycket inneslutningar kan de i sällsynta fall förekomma som rena exemplar på flera tiotal carat. Även fina exemplar av spessartin är värdefulla ädelstenar.

Granatgruppens ädelstenar har alltid haft en tendens att överraska ädelstensvärlden. Efter fynd av gröna tsavoriter i Kenya, intensivt rosa umbaliter från Umbadalen i Tanzania, beigerosa så kallade ”imperial” bland annat från Madagaskar, ljusgröna ”mintgranater” från Merelani i Tanzania (en fyndort som annars mest är berömd för tanzanit) och Mali, och inte minst granater med en slående färgskiftning från Kenya och Tanzania, återstod egentligen bara en sak. Blå granater.

Och under 90-talets sista år hände det som få trott skulle vara möjligt. En liten fyndighet i en region vid namn Bekily på Madagaskar uppvisade gröna, gula och… blå granater. Dessutom med en vacker färgskiftning från blått till violett. Vad som från början var de där mörkröda, inte speciellt dyra, ädelstenarna upphör aldrig att fascinera.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *