Topas

Varför förknippas Topas med gul?

Svaret kan sökas i topasens besynnerliga historia, att citrin under en tid ofta felaktigt kallades för topas. Men detta gällde inte enbart citrin, under medeltiden var det vanligt att alla gula stenar kallades topas.

Topas är en god smyckesten

Med en hårdhet 8 på Moh’s hårdhetsskala är topas bland de hårdaste stenarna i världen, däremot är den något känslig för stötar. Topaskristaller är ofta vackert formade när de växer i berget och har inte sällan en kristallklar kvalitet. När topaskristallerna sedan slipas och poleras får de en närmast krispig lyster.Topas hittas över hela världen, färglös topas är faktiskt en av våra vanligaste ädelstenar. Med de rätta förhållandena i berggrunden kan kristallerna växa sig enorma. Skillnaderna i sällsynthet mellan färglösa topaser och naturligt rosa, gula eller blå topaser är emellertid mycket stora.Färglösa eller blekt tonade topaser kan behandlas med kombinerad värme och radioaktiv strålning för att erhålla den topasvariant som är mest känd idag – den blå topasen.Blå topas påträffas ibland i naturen, skapad av de minimala mängder radioaktiv strålning som förekommer naturligt i berggrunden. Dessa naturligt blå topaser har bland annat påträffats i Ryssland, Nigeria och Australien. Även naturligt ljust gröna topaser kan få sin färg på detta vis, och tydligt gröna topaser är minst lika sällsynta som blå.Det upptäcktes tidigt att gul topas kan värmebehandlas för att få en rosaaktig färg. Men gula topaser i sig är inte längre särskilt vanliga. De förekommer bland annat på Sri Lanka och i Brasilien. Den gula färgen är vanligen utblandad med andra färgtoner såsom brunt eller orange.Vid ryska Uralbergens ädelstensfyndigheter, under tsarernas tid en industri som sprudlade av liv och pengar men av vilken det nu blott återstår en skugga, har rent citrongula topaser hittats.

 Imperial Topas – den mest värdefulla

Medan de färglösa topaserna som hittas runtom i världen kan anta enorma proportioner är det ovanligt att hitta fasetterade smyckestenar från Ouro Preto med en vikt över en carat. Imperials som väger mer än tre carat är sällsynta, och stenar över fem carat är samlarobjekt med ansenligt värde och investeringspotential.

Den värdefullaste varianten av topas är så kallad imperial. Namnet kommer av att varianten först påträffades i Ryssland och tillägnades den ryska tsaren. Men de ryska fyndigheterna i Ural är praktiskt taget uttömda och sedan många år är Ouro Preto i den brasilianska regionen Minas Gerais den mest berömda fyndorten. Imperialtopaser från Ouro Preto har en färg med drag av gult, brunt, orange, rosa och, i mycket sällsynta fall, en kraftig rosa som benämns röd. Oftast blandas dessa färger och bildar tillsammans en sherry-lik nyans, i bästa fall med rosa inslag.

Senare fynd, bland annat i Katlang, Pakistan har väckt en het debatt om vad som ska få benämnas imperial. Vissa anser att bara de klassiska stenarna från Ouro Preto och Uralbergen, med korrekt färg, ska få benämnas imperial medan andra menar att en blandning av de rätta nyanserna räcker för att kvalificera en topas för titeln.Topaser med en naturlig, mörkare rosa färg kallas röda. Det kan tyckas underligt, men har sin förklaring i att topas generellt har svårt för att anta intensiva färger. Röda topaser från Ouro Preto är kanske de allra värdefullaste topaserna, med priser på flera tusen dollar per carat.

Äkta eller oäkta?