Ametistens historia går tillbaka till såväl det gamla Egypten som till antika Grekland och Romarriket. I Grekland användes ametisten ofta till föremål som hade med vin eller berusning att göra. Detta eftersom man trodde att en person kunde undvika att bli onykter genom att dricka ur en vinbägare tillverkad av ametist. I Grekland har även flera myter om ametistens uppkomst sitt ursprung, alla innehållande poängen att en vacker kvinna vid namn Amethystos förvandlas till kristall. Av guden Dionysos vin färgas sedan kristallen lila, och ametist har skapats.
Ordet ametist kommer från en sammansättning av de grekiska orden a, som är en negation, och methustos, med betydelsen förgiftad. Med andra ord – ”mot förgiftning”.
Utöver att motverka berusning så användes ametist i amuletter av Europas medeltida krigare för att skydda dem i strid.
Skillnaden mellan en ametist av låg kvalitet och en av hög kvalitet är enorm, såväl i utseende som i pris. Djupt purpurlila ametister med bra klarhet är inte vanliga ens i mindre storlekar, och i lite större storlekar kan priserna bli mycket höga.
Den idealiska kvaliteten på ametister brukar benämnas ”Deep Siberian”, vilket syftar på en färg som domineras av intensivt lila, har influenser av blått men som även gnistrar i rött. Stenar med denna färg och fin klarhet har hittats mestadels i Sibirien, därav benämningen, och är mycket kostsamma även i mindre storlekar.
Ju intensivare och djupare färgen på en ametist blir, desto svårare är det att hitta en sten utan orenheter. Därför är ametister av riktigt fin färgkvalitet sällan så stora som de ljusare.
Fyndorter för ametist är bland annat Brasilien, en välkänd traditionell fyndort; Uruguay, vars ametister ofta äger en vacker kvalitet med djup färg; Bolivia, som i nuläget producerar många ljusa och stora stenar; Sibirien, vars gruvor nu i princip är uttömda; samt Madagaskar.
Det finns emellertid en komplicerande omständighet när man talar om ametist.
Sedan ett antal år har konstgjorda ametister, så kallad ”Hydrothermal Quartz” tillverkats storskaligt bland annat i fabriker i Ryssland. Eftersom de konstgjorda kristallerna blir mycket stora väger de slipade stenarna med få undantag över 10 carat. De har en djupt lila färg och i regel perfekt klarhet även i 10 gångers förstoring. De inneslutningar som finns i de syntetiska ametisterna liknar ofta mikroskopiska brödsmulor, varför de benämns ”bread crumb-inclusions”.
På grund av det faktum att det faktiskt finns naturliga ametister med lika fin kvalitet som de konstgjorda kan dessa syntetiska stenar säljas som naturliga.
Över 90 % av alla djupt lila ametister med perfekt klarhet och vikt över 10 carat på auktionssajter såsom Ebay är syntetiska. Med få undantag säljs de som naturliga.
För att med total säkerhet fastställa ifall en ametist är naturlig eller syntetisk krävs avancerade tester vars kostnad ofta övergår ädelstenens värde. Eftersom syntetisk ametist, precis som alla syntetiska ädelstenar, har exakt samma kemiska sammansättning som sin naturliga motsvarighet kan de inte heller skiljas från varandra med grundläggande gemologiska instrument.
En gemolog som studerat syntetiska ametister kan trots det ofta skilja dem åt tack vare den syntetiska ametistens karakteristiska orenheter, som kan ses med stark förstoring.
Sunt förnuft från köparens sida räcker också långt. Det lättaste sättet att upptäcka imitationerna är just priset, som ofta ligger långt under vad en naturlig ametist i lika hög kvalitet skulle kosta.