När en kund kommer in med ett smycke till mig som de haft i sin ägo en tid så märker man att det finns en relation mellan bärare och smycke. Det har blivit mer än ett sätt att framhäva sin stil, religion eller kärlek. Jag får höra berättelser och anekdoter om smycken som kan vara helt fantastiska, minnen som sätter ett helt annat värde i ett smycke än det rent materialistiska. Smycket får ytterligare en dimension.
Att öppna ett smyckesskrin kan vara som att öppna en bok fylld med små noveller.
En hysteri med att smälta ner gamla smycken har skapats de senaste åren. Ett guldpris som har stigit i höjden och företag som inte verkar medvetna om det hantverk, den historia som vissa av dessa smycken bär på lockar många att lämna gamla smycken till smält.
Det här är något som jag tycker man bör tänka igenom innan och rådgöra med sin guldsmed om då det faktiskt är ett beslut som är oåterkalleligt.
För inte vill vi väl radera alla dessa fantastiska smyckesnoveller?
Kanske har du ett smycke med en fantastisk historia som du vill dela med dig av? Skicka in den till jenny@fors.org så publicerar jag dessa framöver här i min smyckesblogg.