Idag pratas det om kravodlat, närproducerat och rättvisemärkt när det gäller nästintill allt. Går vi till mataffären så står varor som är ekologiska på rad och aldrig har vi varit så noggranna med vad vi köper. När det gäller nästan allt.
I min bransch så ser det lite annorlunda ut, fokus ligger på något helt annat.
Pris
De gånger som jag får frågan om under vilka förutsättningar mina smycken tillverkas, om hur min och mina arbetspartners arbetsmiljö ser ut eller hur det material som mina smycken tillverkas av påverkar miljön. De gånger som jag får dessa frågor är lätt räknade.
Mailen med frågor om pris är desto fler.
Att jag tillverkar mina smycken i egen verkstad, av återvunnet material med leveranstider som tillåter mig själv och mina arbetspartners så som juvelfattare samt gravör att ha anständiga arbetstider, det kommer nästintill aldrig på tal.
Ofta så jämförs det arbete som jag utför och de priser som jag tar med arbeten utförda av maskiner. Är det rättvist?
Mitt hantverksmässigt utförda arbete med material av högsta kvalité jämförs med massproducerade smycken tillverkade i låglöneländer under tveksamma arbetsförhållanden. Är det rättvist?
Ofta är ett smycke en kärleksgåva, en vigselring eller kanske förlovningsring som skall bäras som ett glädjande minne många år framöver. Är då priset den avgörande faktorn eller är kanske kvalité något som är viktigare att fokusera på?
Hur kärleksfull är gåvan om processen för att framställa den innebär att vår miljö tar skada, människor får arbeta för lite och ingenting och hantverkskunskapen som finns sakta men säkert försvinner?
