Ordet gesäll kommer av det tyska geselle som betyder rumskamrat.
En gesäll var under hantverksämbetenas tid den färdiglärde lönearbetaren. I Sverige kom benämningen gesäll att börja användas under 1600-talet då den spridits från Tyskland som redan under 1400-talet använt beteckningen geselle. Tidigare hade vi i Sverige använt benämningen mästersven eller sven, till exempel guldsmedssven, skomakarsven.
Ett gesällbrev är ett bevis på att man utfört och fått ett godkänt gesällprov inom ett hantverksyrke. Respektive bransch utser en grupp av granskningsmän som bedömer proven.
I Sverige finns det över 300 olika hantverksyrken med verksamma utövare och i 75 av dessa yrken kan man fortfarande idag avlägga gesällprov och få gesällbrev. För att få göra ett gesällprov så krävs en lärlingstid på ca tre år eller att yrkeskunskaper förvärvats på annat sätt. Sveriges hantverksråd i Leksand är de som handhar gesällbreven men de olika branscherna och deras granskningsmän är de som faktiskt godkänner proven.
I Sverige har de senaste åren antalet gesällbrev som delats ut sjunkit och på årets utdelning tror jag det nämndes en siffra på att cirka 800 utfärdats i landet, de yrken med flest gesäller är frisör och målare.
I resten av Europa utdelas betydligt fler gesällbrev.
Förr var det vanligt att de som tagit sitt gesällbrev gav sig ut på en så kallad Gesällvandring vilket var dåtidens sätt att sprida kunskap om nya arbetsmetoder.
“Vandringsgesällerna” fick kortare arbeten under sina vandringar och försörjde sig på så sätt under de två åren som vandringen varade. Under denna vandringsperiod fick gesällen aldrig vara närmare sitt hem än 20 km.
I Stockholm sker idag en utdelning årligen av gesäll och mästarbrev under högtidlig form i stadshuset, blå hallen.
Imorgon kommer jag skriva lite mer om hur jag gick till väga för att få mitt gesällbrev och vad som krävs av en guldsmed som utför gesällprovet.